Ingen hade nog trott det för ett antal år sedan. Att Linus Arnesson, 27, en lördag i Zagreb skulle stå inför en internationell mediekår och prata upp en svensk EM-final mot Spanien.
Bergischerspelaren, med ett minst sagt långvarigt förflutet i Redbergslid, har dock hunnit hämta sig något efter den eufori som genomsyrade fredagens sena och förlösande slutsignal.
- Man har landat lite i det, men så klart är det fortfarande otroligt stort. Man känner och hör vilket otroligt stöd vi har hemifrån också. Men nu har man fått släppa det lite, för vi har en match kvar där vi måste prestera, säger Arnesson, och blickar mot ett stjärntungt Spanien.
"Jag är envis"
Sverige är underdog igen, så klart. Men samtidigt har laget överraskat gång på gång. Och Linus Arnessons insats i semifinalen mot Danmark var på många sätt symbolisk för den svenska framgången.
Uträknad med motgångar som hopat sig på rad – men i slutändan lika pånyttfödd och ostoppbart stigande som en fenixfågel ur askan.
Linus Arnesson har tidigare berättat hur alkoholen höll på att ta allt ifrån honom. I stället vände han sitt liv. Och i dag har han i stället allt han vill ha.
- Nu har jag min familj och allt så det flyter på utanför planen också, så jag tänker inte på det där längre. Just nu är det bara en otrolig glädje. Mitt liv är fantastiskt med min familj och hur det går med handbollen.
TT: Känner du att det rentav varit en styrka för dig att ha gått igenom allt du har gått igenom?
- Det är svårt att säga. Men jag är en envis person. Det speglar kanske mig också. Men jag har fått mycket hjälp också. Men som sagt är det inget jag tänker på.
"Vi är båda här"
En som har hjälpt har varit Magnus Wislander, Arnessons tränare i Redbergslid och utsedd till världens bästa spelare genom tiderna. Han var tändvätskan som år 2002 fick en då 12-årig Arnesson att satsa på handboll. Han var stödbenet som höll honom kvar i handbollsvärlden.
Den svenske ikonen kan inte hålla tillbaka tårarna när Linus Arnessons genombrott kommer på tal.
- Det är en liten dröm, en saga som går bra, säger Wislander.
- Känslomässigt är det en kille som jag har tränat i nio år och som har haft de problem han hade. Att få se att han lyckas värmer. Man tänker tillbaka lite på tiden som var och hur föreningen och ledarna stöttade honom, hur man jobbade exemplariskt i stället för att kanske säga att "nej, du är inte välkommen här mer".
Wislander tvekade inte att visa sina känslor efter fredagens match, när han omfamnade Arnesson direkt vid första ögonkastet i mixade zonen. Ögonen var inte torra då. Varken för "Slangen" – eller för Arnesson.
- Man blev lite rörd när man träffade honom i gången, och inse att han är här, säger den nyblivne EM-finalisten, pausar, och fortsätter:
- Att båda vi är här. Efter så många år.
