Coleman tog sig till OS-final i Rio förra året och var världstvåa på distansen i år.
Det fanns medaljförväntningar, men de försvann redan efter försöken på tisdagsmorgonen efter ett blekt lopp.
Och det skulle bara bli värre.
Till slut var det inte ens nära med en finalplats.
Hennes 1.57,48 var nästan två sekunder över personliga rekordet från i april.
Ingen förklaring
Så sent som i förra månaden gjorde hon 1.56,22 på Mare Nostrum – en tid som hade tagit henne till final.
Vad som hände?
- Jag har ingen aning. Det har inte känts jättebra i dag, det har inte känts på topp. Jag försökte övertyga mig själv att det var bra. Jag var så redo i call room, det här var min final och jag kände att jag skulle ta mig dit.
- Vid 175 meter ser jag att jag tappar tjejerna och jag tänker ”där simmar min final i väg”, berättade hon.
Coleman låg tvåa både efter första vändningen och halva loppet, var nere på femte plats vid 150 meter men var fortfarande med i loppet.
Men det var också sista gången.
"Mamma älskar mig"
Lite överraskande med tanke på hur snabb hon var på 100 meter i frisimslagkappen första dagen.
- Det här är idrotten. Det finns vackra ögonblick och så finns det de här. Det är det som gör att det blir vackert någon gång. Jag får väl ta det och hoppas att min glädje kommer någon annan gång.
- Min mamma älskar nog mig fortfarande, fast jag inte gick till final.
Coleman har 100 meter fritt – där hon är världsåtta – 50 meter fritt och lagkappen 4x100 meter medley senare den här veckan.
- Nu ska jag vara jävligt arg ett tag, sedan får jag ta tag i hundringen, sade hon.