Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Allt är inte bara träning när fotbollslandslaget är samlat. Hotelldöden måste bekämpas också av Elin Rubensson och de andra i truppen. Arkivbild.

Exploderande katter motverkar hotelltristess

VM-livet är inte bara en fest. Men de svenska spelarna har hittat ett sätt att motverka hotelltristessen. Exploderande katter.

Det svenska fotbollslandslaget landade i Frankrike i onsdags. Om Sverige går hela vägen till finalen den 7 juli innebär det åtminstone 33 hotellnätter, och då är inte förlägret i Båstad och Göteborg i maj inräknat.

Det är givetvis ett lyxproblem, men faktum kvarstår att spelarna har en hel massa dötid, mellan träningar och matcher, som måste fyllas.

Så vad gör de?

- VI har en del grejer som vi brukar hitta på, vi spelar något slags kattspel nu, ”Exploding Kittens” heter det, tror jag. Det har hållit tristessen borta i många lägen nu, så det kör vi nog stenhårt på i VM också, säger Olivia Schough.

- Sedan har vi lite Playstation, biljard och annat kul. Det brukar gå ganska bra, vi trivs på hotell.

Sämsta förloraren

Brädspelsgänget sägs bestå av bland andra Jonna Andersson, Elin Rubensson och Jennifer Falk. Alla i det svenska laget är tävlingsmänniskor, men Hanna Glas, som också är med ibland, pekar ut en annan som den värsta motspelaren.

- Jag skulle nog säga Rasmus (Wallin Tornberg), vår idrottspsykolog. Man kan ju tro att han ska vara den bästa, men han är den värsta.

TT: Är han en dålig förlorare?

- Ja. En dålig vinnare också.

Men ska hon plocka ut en av spelarna som extra tjurskallig är det Chelseabacken Magdalena Eriksson.

- Ja, Magda är verkligen också en riktigt dålig förlorare. Hon är ju passionerad och det är en jättebra egenskap. Men det kan gå lite för långt vissa gånger, och då får man säga åt henne. Sedan blir hon sur och det är svårt att prata med henne för hon har svårt att släppa det. Men hon brukar mjukna efter ett tag, säger Hanna Glas och skrattar.

- Jag är ju inte en jättebra förlorare heller, men jag kan ändå behärska mig. Jag är inte den som kastar kort och så.

"Tagit med stickningen"

Gemensamt för de mest intensiva brädspelarna är kanske åldern. På andra kanten av skalan håller landslagets veteraner till.

- De kör mycket spel, och vad gör vi då? Vi har tagit med stickningen, haha. Nej då, men vi sitter och snackar mer, säger Linda Sembrant.

32-åringen gör sitt tredje VM och kommer nuförtiden in med ett betydligt större lugn till mästerskapen. Annat var det förr i tiden, då hon och dåvarande vapendragaren Lisa Dahlkvist gjorde vad de kunde för att fylla tiden mellan matcherna.

- Jag kan säga så här: Jag känner en otrolig skillnad nu jämfört med VM 2011. Då vilade jag ingenting. Jag vet inte varför, det kanske var för att man var yngre och var i den miljön. Jag och Lisa var ju väldigt nära då och vi vilade aldrig, och tänkte ”måste de där gamlingarna vila?”. Så vi var kanske mer som dem som kör brädspel nu. Och nu har jag flyttat till den andra sidan. Så nu försöker jag ta det lite lugnare.