Sedan Carolina Klüft avslutade den gyllene svenska friidrottseran i början av millenniet med VM-guldet i sjukamp i Osaka 2007 har det blivit en enda blågul VM-medalj: Abeba Aregawis guld på 1500 meter i Moskva 2013.
I kastgrenarna har en svensk aldrig klivit upp på en VM-prispall.
Det är meningen att det ska bli ändring på det i London om en månad – och det finns fog för förhoppningarna. Det har väl inte undgått någon att Daniel Ståhl raderade Ricky Bruchs svenska rekord och satte världsårsbästa när han kastade 71,29 meter i Sollentuna i förra veckan.
Men det finns mer som talar för Ståhl. Efter rekordkastet sade 24-åringen att han är starkare än någonsin och han "firade" med tunga lyft i styrkelokalen dagen därpå. Han tar 210 kilo i bänkpress och 360 i marklyft, en ökning med 20 respektive 40 kilo sedan förra säsongen.
- Det är en del värden som har gått upp och det är därifrån trycket kommer. Man känner det i kroppen, i benarbetet och rotationen, säger Ståhl.
Eller klätt i andra ord:
- Det känns som om diskusen inte väger någonting.
Tävlar flitigt
Inför lag-SM i Borås på fredag och Diamond League-tävlingen i London på söndag laddar Ståhl upp i Växjö där tränaren Vésteinn Hafsteinsson har sin bas.
Någon vila efter GP-tävlingen i Sollentuna har det aldrig varit tal om.
- Jag har tutat på som vanligt. Jag har insett hur bra det är, men nu ska vi högre upp på fjället, säger han.
Spårvägenkastaren klättrar uppåt via flitigt tävlande. Att skippa lag-SM var inte aktuellt – "Vi har vunnit sex år i rad och det är viktigt att vi försvarar vårt guld" – och tävlingen i London är ett bra tillfälle att känna på VM-arenan och att sätta den övriga världseliten på plats.
- Ju fler tävlingar jag gör, desto mer vänjer jag mig vid att träffa konkurrenterna. Det blir en vana. Det är därför jag gör det. Jag siktar på att vinna så att jag får bra poäng inför finalen i Bryssel. Och så är det bra prispengar. Man måste dra in lite slantar inför vintern, så att man får mat i förrådet, säger Ståhl.
"Fruktansvärt stark"
Det hör inte till vanligheterna att 24-åringen tar ut svängarna i intervjuer, men nu låter allt självklart och självsäkert – utan spår av skrytsamhet.
Vésteinn Hafsteinsson berättar att Ståhl i början av karriären var obekväm i rollen som diskusstjärna, att han tvivlade på om det verkligen var vad han ville vara – men att han nu "njuter av varje minut som världsartist".
Den 56-årige islänningen har aldrig tvivlat. För honom räcker det att kasta en blick på den imponerande kroppshyddan, eller om man använder Hafsteinssons terminologi: redskapet.
Ståhl är två meter lång, har 220 centimeter mellan fingerspetsarna och väger 150 kilo. Dessutom är han smidig.
- Det är en väldigt, väldigt ovanlig kombination att vara så flexibel och samtidigt så fruktansvärt stark, säger Hafsteinsson.
Bra statistik
Förhoppningarna inför VM är stora. OS i fjol slutade i besvikelse efter ett misslyckat kval men nu är förutsättningarna bättre, mycket bättre. Det har Hafsteinsson, som för statistik över varje tävlingskast Ståhl gör, räknat ut.
Inför Rio hade Ståhl klarat finalgränsen i något av de tre första kasten – vilket är vad kastarna har på sig i kvalet – i 27 procent av tävlingarna. Den här säsongen är motsvarande siffra 100 procent.
- Inget tyder på att Daniel inte skulle gå till final. Vi har all statistik med oss och statistik ljuger nästan aldrig. Om han kastar som han ska är det en väldigt stor medaljchans och det är klart att vi drömmer om guld, säger Hafsteinsson.
Islänningen lotsade sin förra adept Gerd Kanter till både VM- och OS-guld men har ännu högre tankar om Ståhl. Rekordkastet i Sollentuna var enligt Hafsteinsson det snabbaste och mest explosiva Ståhl gjort, men inte det tekniskt bästa.
Det finns alltså utrymme för förbättringar, till och med upp mot östtyske Jürgen Schults världsrekord på 74,08.
- Om någon ska slå världsrekordet måste det vara en typ som Daniel. Han är störst och starkast i branschen just nu. Jag tror att han tar det inom två, tre år. Vi går för det.
TT rankar de svenska VM-hoppen:
1) Daniel Ståhl, 24 år, diskus, personligt rekord: 71,29 meter/årsbästa: 71,29 (etta i världen): Stort guldhopp i VM efter monsterkastet på GP-galan i Sollentuna. Hans 71,29 meter är den bästa noteringen i världen på fyra år och placerar jätten från Järfälla som nia genom tiderna.
2) Armand Duplantis, 17, stavhopp, 5,90 meter/5,90 (2): Är bara 17 år men ändå ett medaljhopp på VM. Hans färska svenska rekord 5,90 är årets näst högsta i världen. Amerikanen Sam Kendricks, det senaste tillskottet i 6-metersklubben, och fransmannen Renaud Lavillenie, 5,83 i år, bär favoritskapet i London.
3) Angelica Bengtsson, 23, stavhopp, 4,70/4,65 (11): Mästerskapshoppare som tagit tre EM-brons i följd (inomhus i Prag 2015, utomhus i Amsterdam i fjol och inomhus i Belgrad tidigare i år) och var fyra i VM i Peking 2015. Blev i helgen av med sitt svenska rekord då Michaela Meijer hoppade 4,71 meter. Har gjort 4,70 och behöver nog förbättra sitt personliga rekord för att slåss om medaljerna i London.
4) Michaela Meijer, 23, stavhopp, 4,71/4,71 (8): Har länge hoppat i skuggan av jämnåriga Bengtsson och överraskade ordentligt när hon satte svenskt rekord med 4,71 meter i Världsungdomsspelen i Göteborg i söndags. Kan hon komma upp på sådana höjder och lite till i VM – dit hon ännu inte formellt är uttagen – är hon med i medaljdiskussionen.
5) Lovisa Lindh, 25, 800 meter, 1.59,23/1.59,23 (10): Hängde med överraskande bra i stark konkurrens när hon blev fyra och satte personligt rekord på Diamond League-galan i Oslo. Har en bit upp till de allra bästa och tar hon sig till VM-final har hon gjort det riktigt bra.
6) Meraf Bahta, 28, 1500 meter, 4.00,59/4.00,59 (9): Närmar sig drömgränsen fyra minuter. Sifan Hassan, Nederländerna, och Faith Kipyegon, Kenya, är de enda löparna i världen som presterat avsevärt bättre tider i år. Ändå gäller samma förutsättningar som för Lindh: VM-final är ett mycket bra resultat i London.
7) Sofie Skoog, 27, höjdhopp, 1,94 meter/1,94 (10): Satte personligt rekord med 1,94 meter när hon tog sig till OS-final i Rio de Janeiro, där hon slutade sjua. Har tangerat rekordet i år men behöver förmodligen ett par centimeter till för att konkurrera om mer än en finalplats i London.
8) Michel Tornéus, 31, längdhopp, 8,44 meter/8,10 (32): Har ännu inte varit över VM-kvalgränsen 8,15 meter i år. Skulle han klara det är det egentligen bara sydafrikanen Luvo Manyonga, med fyra hopp över 8,60 och 8,65 som bäst i år, som i normalfallet är utom räckhåll. Tornéus bytte tränare efter OS i fjol och har inte fått till tekniken 100-procentigt hittills i sommar.
Född: 27 augusti 1992.
Klubb: Spårvägens FK.
Tränare: Vésteinn Hafsteinsson.
Personligt rekord: 71,29 (är även svenskt rekord och världsårsbästa).
Mästerskapsmeriter: femma i VM 2015, femma i EM 2016.
