Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Sveriges Stina Nilsson och Maja Dahlqvist kramar om varandra efter segern i damernas final i sprintstafetten i skid-VM i Seefeld.

"Ganska säker på att jag skulle ta det"

Den norska dominansen är bruten. Stina Nilssons lår höll och Maja Dahlqvist fick en gruvlig revansch när hon spurtade hem VM-guldet i sprintstafett på skid-VM i Seefeld.

Dahlqvist behövde inte ens ett skidspår för att knäcka Norges Maiken Caspersen Falla och Sloveniens Annamarija Lampic på upploppet. Det blev så tajt att svenskan tvingades ut vid sidan av det yttersta spåret.

- Först visste jag inte ens om jag fick åka där, men äh, det var bara att köra. Jag hade inget spår så då var det ju bara att köra, det gick uppenbarligen bra, säger Maja Dahlqvist.

När hon väl hade inlett den frenetiska stakningen mot mål var hon ganska säker på att det skulle bli svenskt guld.

- Jag kände mig trygg. Jag har tagit Maiken på alla klassiska upplopp i år. Jag hade självförtroende inför spurten. Det var inte givet att jag skulle vara först men jag hade bra självförtroende.

Nilsson i skymundan

Det är en liten märklig upplevelse att se Stina Nilsson stå för sig själv snett bakom Dahlqvist, för en gångs skull utan alla journalisters blickar och frågor riktade mot sig. Nilsson är den stora sprintstjärnan, men den här dagen är det Dahlqvist som alla vill prata med.

Det är också lite oväntat hur lugn 24-åringen från Borlänge är. Hon tillhör inte ens A-landslaget, har precis kammat hem karriärens första VM-guld, men rycker ändå lite lätt på axlarna när hon får frågan hur det känns att vara världsmästare.

- Det känns bra. Det kändes bra när man fick gå upp på pallen och sådär. Jag vet inte vad man ska förvänta sig men det känns bra i magen i alla fall.

- Jag tänker att det är bättre att vara lite cool än att förstora upp någonting. Då blir det kanske pannkaka av det istället.

Föll i sprinten

För Maja Dahlqvist är guldet en stor upprättelse efter den individuella sprinten i torsdags. Då gick hon mot medalj men föll snöpligt i finalen. Hennes guldkamrat Stina Nilsson är djupt imponerad av Dahlqvists insats.

- Det var jättespännande och jag är så glad att hon var så kylig och hittade en möjlighet när spåret tog slut. Det är jätteimponerande och jag är otroligt glad. Det var jävligt kul, säger Stina Nilsson.

Nilssons insats är lika aktningsvärd. För en månad sedan hade hon precis fått en bristning i baksida lår och prognosen sade att VM antagligen var kört för hennes del. Nu har hon inlett mästerskapet i Österrike med silver i sprint och guld i sprintstafett.

"Svårt att tro"

- Jag hade gärna hört någon säga det för fyra veckor sedan, men det hade nog varit svårt att tro. Det här symboliserar nästan ännu mer den resan som jag har gjort, för om det var ovisst med skejt (i den individuella sprinten) var det jättejättejätteovisst med klassiskt. Jag var inte helt säker på hur jag skulle tackla det i dag, men det är väldigt kul att det funkade, säger Stina Nilsson.

På den näst sista sträckan försökte Nilsson spräcka fältet men fick med sig Ryssland, Norge och Slovenien och de fyra länderna gjorde upp om medaljerna.

In på upploppet fick Ryssland släppa och det blev till slut en fajt mellan Sverige, Norge och Slovenien. Maja Dahlqvist hade den vassaste spurten och bakom henne ordnade Lampic ett överraskande silver till Slovenien.

Den svenska segern innebar samtidigt det första ickenorska VM-guldet på damsidan sedan Charlotte Kallas vinst på 10 kilometer i Falun 2015.

- Det var så länge sedan som det var ett annat lag än Norge som vann, så det var på tiden att något annat lag var först, säger Stina Nilsson.

Rättad: VM-guldet var det första ickenorska på damsidan sedan 2015 och inget annat.