Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Linus Hallenius, Gif Sundsvall trogen.

Gräset inte alltid grönare utanför Sundsvall

Linus Hallenius kunde välja och vraka bland anbuden från klubbarna som ville ha honom. Han ratade dem alla. I stället blir det fem år till med Gif Sundsvall. Varför bryta upp från ett förhållande och leta efter glädje och trygghet när den finns där du är?

Linus Hallenius fyller 30 år när han – om allt är som det ska vara – springer in till den allsvenska premiären mot Djurgården på Tele2 arena den 1 april.

Frågorna inför den nya säsongen:

+ Kan "Giffarna" upprepa eller till och med överträffa fjolårets prestation över 30 matcher, som ledde till en åttondeplats?

+ Är Hallenius även i år en anfallare som levererar ett tvåsiffrigt antal mål och fajtas om att vinna skytteligan?

Laget och jaget fick bingo

Ett positivt svar på den första frågan är förstås kopplat till ett positivt svar på den andra. Och vice versa.

- Hade det inte fungerat för laget hade det inte heller blivit någon bra säsong för mig. Det absolut viktigaste att komma ihåg är att ska det gå bra för mig även i år måste det gå bra för laget också, säger han.

Gif Sundsvall – och Hallenius – slog de flesta med häpnad förra året. Laget ansågs inte räcka till och Hallenius klassades allmänt som en hygglig allsvensk anfallare när han fick vara hel och i form.

Så vad hände, säsongen då laget och jaget fick bingo?

- Om jag ska försöka förklara: Vi fick in duktiga fotbollsspelare men framför allt nya karaktärer i gruppen. Vi kände ganska tidigt under försäsongen att vi hittade något som vi trodde på. Gruppen blev väldigt tajt och beredd att jobba hårt tillsammans. Det tror jag egentligen var hemligheten.

- Det var en av de bästa lagsammanhållningar jag upplevt, alla var beredda att offra sig för varandra. Vi trodde stenhårt på det vi gjorde och så hade vi så klart spelarkvaliteter, spelare som fungerade väldigt bra i ett tydligt system.

Men då var då och nu är nu, som Janne Andersson brukar säga. Fotboll är en färskvara, tillvaron är föränderlig, livet bjuder på sina tvära kast.

Tvivlade under mörka stunder

Hallenius, om någon, vet det precis lika bra som förbundskaptenen. Han har suttit på en iskall bänk i Genoa, kämpat sig tillbaka från skador, portats av Henrik Larsson i Helsingborg och från och till, på ren svenska, undrat vad fan det är han egentligen håller på med.

Citat från Sundsvalls Tidning, januari 2017:

"I mina mörka stunder har jag väl känt att det är lika bra att skita i det."

Han gjorde inte det. Och det är han väldigt tacksam för nu. Linus Hallenius har nämligen aldrig mått bättre. Hans 18 allsvenska mål 2018 kunde fört honom till större klubbar, i Sverige eller utomlands. Men till slut valde han att stanna.

- Jag gillar att gå till jobbet varje dag och jag tror på det vi håller på med. Det spelar ingen roll hur mycket man vänder och vrider på det, till slut måste man lyssna på känslan man har. När jag tog beslutet och skrev på så gjorde jag det för att jag ville det – och jag vill fortfarande vara här.

Lät hjärtat vara med

- Var är jag lycklig? Var är jag glad? Det var var frågeställningar som vägdes in i mitt beslut. Just nu är det i Sundsvall.

TT: Det är en Linus Hallenius som går in i den här säsongen med samma glädje som du gick ur den förra. Då lyste det om dig.

- Det är vackert när du beskriver det så. När jag summerar min karriär och tänker tillbaka på alla lag jag spelat för och alla matcher jag spelat, är det sällan jag gått in till matcher med samma passion och glädje som förra året.

- Jag hoppas att jag kan bibehålla det och fortsätta njuta. Jag tror alla håller på med det här för att de älskar att spela fotboll men det är inte alltid i den branschen att du älskar det.