Ryggsmärtor "snodde" Modins medalj

En helikopter i fjärran, vindpinade barrträd som lapade sol i förmiddagsdiset på den delvis snötäckta sluttningen ovanför Paralympicsloggan och en bro in mot upploppet på Alpensias skidcenter kantad av staket i blått och gult.

Det var en sydkoreansk scen för svenska stordåd i längdskidåkning.

Zebastian Modin såg inget av det.

Men långt in i loppet över 20 kilometer fritt för åkare med synnedsättning fick han rapporter om att han låg på medaljplats.

Det ingen annan visste – inte ens guiderna Johannes Andersson och Robin Bryntesson – var att han förutom tröttheten och det allt lösare föret även krigade mot en smärtande rygg. Modin ville inte gå med på det oundvikliga: att en odefinierbar skada skulle sätta stopp för det han drömt om sedan Sotji 2014.

"Hatar om och men"

Hur känns det då att inte kunna göra sig själv rättvisa när det gäller som mest?

- Det är svårt att beskriva. Det är vart fjärde år det är viktigt att få ut det. Egentligen hatar jag om och men... Men om jag säger så här: jag tror att kroppen hade mer i sig än en fjärdeplats i dag, säger Modin.

Efter att ha skurit mållinjen på tiden 53.57,4 – eller 47.28,9 efter omräkning för synnedsättningen – låg Modin kvar i fosterställning en lång stund innan guiden Robin Bryntesson fick honom på fötter.

Då visste den fyrfaldiga Paralympicsmedaljören att han hade missat prispallen med 4,5 sekunder.

- Med tanke på hur ont jag hade när jag kom i mål är jag förvånad över att jag kunde hålla ihop det så bra. Men det spelar ingen roll för det räckte ju inte. Jag får åka hem efter säsongen och reda ut det här för nu har det kostat mig en medalj.

"Smyger på"

Trots att han gick ut sist i fältet och hade koll på konkurrenternas tider kunde han inte pressa sig de få sekunder som krävdes.

- Någon gång på det andra varvet smyger det på mer och mer. Det blir svårt att ta i. Jag kan hålla en fart och den farten räcker inte. Vad folk än säger till en är det svårt att öka, säger han.

Modin har känt av ryggen under stora delar av säsongen men läkarna har inte säkert kunnat säga vad problemen beror på och det har blivit bättre inför Paralympics.

- Sen jul har det funkat. Men så vill man lite extra i dag. Går lite hårdare. Jag vet inte.

TT: Är du orolig inför sprinten (natt till onsdag svensk tid)?

- Det är klart att jag är det. Nu är det mest på ena sidan och det går att behandla, men det är osäkert. Ibland funkar det och ibland inte.

TT: Men du kommer till start?

- Ja, det är jag säker på. Sprinten brukar gå bra, det är så kort. Då hinner det inte göra ont.

Kanadensaren Brian McKeever, som flera gånger varit bland de 50 bästa i Vasaloppet, vann tävlingen före vitryssen Jurij Holub och fransmannen Thomas Clarion.