Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Rosengårds nyförvärv Jessica Samuelsson drömmer om VM i Frankrike i sommar, men landslagets tidigare givna högerback har som första prioritet att hålla sig skadefri efter hennes ett och ett halvt år långa skadehelvete.

Samuelsson om valet: "Nu sviker du klubben"

Skadehelvetet har gett Jessica Samuelsson perspektiv. Med fotbolls-VM i sikte är den rutinerade högerbacken tillbaka i Sverige och hennes nya klubb Rosengård.

Malmö IP ligger inbäddad i vårsol när Jessica Samuelsson kliver ut från Rosengårds omklädningsrum. Hon har varit i sin nya hemstad i knappt en vecka.

- Det är kul att börja en ny resa – nytt lag och ny stad, säger hon.

Det strålar om 27-åringen när hon pratar om hur hennes skadedrabbade högerfot känns.

- Sedan en månad tillbaka är det första gången som jag har känt att jag inte har någon smärta som begränsar mig. Nu har jag verkligen hoppet uppe, säger Samuelsson och fortsätter:

- Jag säger till mina vänner och min sambo typ varje dag: "Är det så här det känns att inte ha ont?". Till slut glömmer man ju bort hur det var och tänker att varför njöt jag inte mer av det här när jag inte hade ont?

Förstörde Arsenal-sejour

Det var i oktober 2017 som Samuelssons högerfot trasades sönder under Sveriges VM-kvalmöte med Ungern. Några månader tidigare hade högerbacken skrivit på för Arsenal. Prognosen var att hon skulle vara tillbaka för spel i klubblaget ett halvår efter oturskvällen på Borås arena.

- Det var ju tänkt att jag skulle hinna spela några av de sista matcherna med Arsenal där på våren. Och jag satt på bänken i någon match, men det kändes aldrig riktigt bra. Jag hade fortfarande ont.

Hon fick höra att det låg i skadans natur att det skulle göra ont ett tag.

- Jag har inga problem med smärta, men till slut när det blir att man inte kan prestera som man vill på grund av smärtan är det inte kul. Då fick jag gå tillbaka ganska många steg innan jag började om på nytt inför försäsongen i höstas.

Det kändes inte helt hundra då heller, men efter ett tag var hon tillbaka i full träning och gjorde comeback i landslaget i samband med landskampen mot England i november i fjol. Några veckor senare blev Samuelsson skadad igen.

SM-guld med Linköping

Till slut kände hon att hon ville hem till Sverige för att få en nystart och en tryggare miljö. Valet föll något överraskande på Rosengård och inte Linköping, som hon spelade för i åtta år och vann SM-guld med 2016.

Hennes gamla klubb var med i diskussionerna när Samuelsson kring jul började fundera på att flytta hem, men hon förde ingen diskussion med Linköping under våren.

TT: Hur har reaktionerna varit?

- Det har varit blandat. Det beror på vem du frågar, säger hon.

- Vissa kan vara besvikna och man kan tycka och tänka vad som helst, men de vet ju inte hela sanningen eller bakgrunden. Men så är det ju i fotbollsvärlden.

TT: Vad är sanningen och bakgrunden?

- Folk från Östergötland kan ju tänka: "Varför gick du inte till Linköping. Nu sviker du klubben och så vidare". Men de vet ju inte exakt vilka klubbar jag pratade med, vad den ena eller den andra erbjöd, eller har helhetsbilden. Om de skulle veta alla detaljer så skulle de kunna tycka och tänka utifrån vad jag hade att välja på.

Flytten till Rosengård handlar även om jakten på en sommar i Frankrike.

"Alla drömmer väl om VM"

- Prio ett är för mig blir egentligen att hålla mig skadefri. Det är första fokus. Sedan blir det att prestera på träningar och matcher. Sedan är det ju självklart att alla drömmer väl om VM och det är klart att det finns ett litet hopp som brinner längst där inne i huvudet, men jag försöker inte att tänka för mycket på det. Men det är klart att det är en av anledningarna till att jag valde att lämna Arsenal mitt i säsongen och inte efter.

Jessica Samuelsson är väl medveten om att endast sex allsvenska matcher står på schemat innan förbundskaptenen Peter Gerhardsson presenterar sina 23 VM-spelare den 16 maj. Samtidigt har skadeeländet gett henne perspektiv på livet som elitfotbollsspelare.

- När man varit skadad så länge får man andra prioriteringar. Mästerskap betyder jättemycket och det vill man spela, men det betyder inte allt heller, säger hon.