Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Peder Fredricson leder Christian K genom hästbesiktningen.

Vinnaren som inte är mycket för att tävla

Det finns elitidrottare som inte kan förlora i monopol eller kubb utan att bli fly förbannade. Vinnarskallar, som de kallas när de visar sina sämsta sidor. Och så finns det sådana som Peder Fredricson.

Malin Baryard Johnsson har känt Fredricson väl sedan 1990-talet. De ingår sedan många år i "We love horses", det världsomspännande klädföretagets satsning på ridsport och de har även tävlat tillsammans i åtskilliga svenska mästerskapslag.

Så även nu, i Mill Spring där VM-hoppningarna inleds med tidshoppningen på onsdag.

Trots att Fredricson är en av branschens främsta ryttare och på senare år kryddat karriären med OS- och EM-medaljer, är det en sak som efter alla dessa år fortfarande förbryllar vännen, kollegan och konkurrenten Baryard Johnsson.

"Världens lättaste att slå"

- Det jag tycker är mest spännande med Peder är att han inte är en tävlingsmänniska. Vi har umgåtts jättemycket , vi har "kick off" och grejor och då är det alltid någon tävling. Han kan inte förstå hur man går in för att försöka vinna sånt.

- Han är världens lättaste att slå i allting. Han förstår inte poängen, säger Baryard Johnsson och skrattar.

Varpå hon lägger till:

- Hur kan man då bli bäst i världen?

Malin Baryard Johnsson följer upp med ännu en fråga.

- Är det för att han inte är tävlingsmänniska, men bestämt sig för att bli det och slipper nerverna? Det är klart att han har bestämt sig, annars skulle han inte vara där han är, men i grunden är han ingen tävlingsmänniska.

Tävlandet ett projekt

Fredricson skrattar han också när han får höra vad Baryard Johnsson sagt – och han ger henne till stor del rätt.

- Nej, jag är egentligen ingen riktig tävlingsmänniska på så sätt att jag vill vinna till varje pris och i allting. Jag ser lite mer mitt tävlande och det jag håller på med som ett projekt som jag så klart vill ska gå bra.

Men inte ens Fredricson är resistent mot segerns sötma.

- Jag har väl blivit mer tävlingsmänniska och utvecklat den biten från att inte alls vara tävlingsmänniska. Jag har fått min "peak" sent i karriären och det tror jag nog mest beror på att jag i grunden inte är tävlingsmänniska.

- Det har inte drivit mig förut att satsa stenhårt på att vinna. Det har kommit mer med åren. Egentligen kom det lite med All In, när jag kände att jag kunde vinna och när man har gjort det några gånger vill man ha mer.

Hur mycket mer det blir i Mill Spring är frågan.

I en fulländad värld hade han tillsammans med All In lämnat North Carolina nästa vecka med en ny individuell mästerskapsmedalj på fickan.

Och en komplett samling sådana från OS, EM och VM.

Men All In är inte här. Fredricson avstod från att formtoppa valacken och sitter på Christian K för första gången i ett mästerskap. En fullt duglig och kapabel häst, men på honom är inte Peder Fredricson den självklara medaljfavorit han hade varit på All In.

Laget före jaget

- Han är i ungefär samma storlek som All In och har samma färg. Modig, försiktig och har relativt mycket rutin nu på nationshoppningar och såna saker. Det är absolut en bra häst, sedan har han inte riktigt den rutinen att gå fort som All In har.

- Han har inte riktigt hastigheten än, men han har hoppat felfritt och bra hittills, säger Fredricson som den här gången sätter laget långt före jaget.

Om det vill sig väl har han och lagkamraterna Baryard Johnsson, Henrik von Eckermann och Fredrik Jönsson en klar medaljchans i nationshoppningen.

Samtliga svenska hästar klarade hästbesiktningen utan problem på måndagskvällen.