23-åringen kom till FCT för en och en halv säsong sedan och ersatte ironiskt nog just Stanisic, som två månader tidigare hade bytt sin tillvaro i Trollhättan mot Uddevalla. Den sistnämndes rekommendation spelade också viss roll.
– ”Stanco” har alltid pratat gott om Trollhättan och sagt att det är en proffsig förening. Sedan är det ju en otroligt skön stämning i laget, det har jag tyckt från dag ett, säger Veljovic.
Mötet i våras – när FCT vann med 2-1 på Rimnersvallen – var faktiskt det första någonsin mellan kusinerna, om man bortser från de drabbningar som arrangerats i trädgårdsmiljö.
– Det var en jobbig förlust. Jag kände att vi förtjänade att vinna, och brände ju själv en superchans i slutet, minns Daniel Stanisic.
Ni är båda mittbackar – men hur lika är ni i spelstil egentligen?
– Vi har väl liknande svagheter och liknande styrkor, och vi är nog lika dåliga förlorare också. Så ja, vi är nog väldigt lika, svarar 25-årige Stanisic.
Må så vara att Oddevold placerar sig före FCT i tabellen, men i kolumnen över insläppta mål är det anmärkningsvärt nog Trollhättelaget som triumferar, om än knappt.
– Vi har satt försvarsspelet nu och jobbat mycket på det, men offensivt försöker vi fortfarande hitta lite lösningar. Vi har nött en del på träningar och ska försöka hålla lite mer i bollen, så får vi hoppas att det kan ge resultat, säger Tommie Veljovic.
En nyckel, enligt honom, är att ha ett större tålamod och låta mittfältarna slå de avgörande passningarna, snarare än försvararna.
– Det gäller att hitta in bakom deras backlinje, men det blir för lång sträcka om vi ska slå de bollarna. Jag skulle vilja att vi hittar mittfältarna så att de kan leverera passningarna ut istället.
Förhoppningsvis ska inte heller Veljovics medverkan hotas av den förkylning som han dragits med på sistone. Daniel Stanisic misstänker dock att släktingen använder snörvlandet som en ursäkt inför mötet.
– Han är rädd och vill nog avsluta säsongen med en seger mot oss, säger Stanisic och skrattar.
