Tom hittade hem – långt hemifrån

Livets vägar äro som bekant outgrundliga.

Så även fotbollens.

Och när Tom Pettersson gjorde A-lagsdebut i moderklubben Trollhättans FK i division 6 som 16-åring kunde han väl inte för sitt liv tro att han skulle spela allsvensk fotboll i Östersund drygt tio år senare.

– Nä, drömde om allsvenskan gjorde jag, men knappast här uppe .

Tom Pettersson har hunnit bli 27 år och familjefar, på golvet i lägenheten i centrala Östersund kryper en liten elva månaders krabat (Lennox) omkring och jollrar. Plötsligt luktar det bajs och Tom skyndar iväg till nedervåningen för blöjbyte.

Tillsammans med 44-faldiga landslagsspelaren Johanna Almgren har Tom slagit ned bopålarna i Jämtlands pärla, vid Storsjön och med himmelsvid utsikt mot de snötäckta Oviksfällen. Det är bedövande vackert och familjen har redan hunnit anpassa sig efter att ha levt i storstadslivets puls i Göteborg.

– Utbudet är förstås inte detsamma här, men det finns mycket att göra i Östersund också. Sommaren ska ju vara grym, och närheten till Åre och skidåkning lockar, säger Tom.

Vad är annars bäst med Jämtland?

– Människorna! De är otroligt hjälpsamma och trevliga här. Man känner sig verkligen välkommen.

Tom Pettersson hamnade i Östersunds FK av den enkla anledningen att klubben under en längre tid velat ha honom till sina led.

– De hörde av sig vid flera transferfönster, men jag ville ju vara kvar i Blåvitt. Tiden gick och jag fick ju mest sitta på bänken, och så träffade jag Graham Potter (tränaren) och talangscouten och bestämde mig för en flytt hit, berättar Tom, som inte har några hard feelings till favoritklubben sedan barnsben:

– Drömmen om att få vara en del av IFK Göteborg gick i uppfyllelse. Jag kommer aldrig att glömma den tiden. Jag gjorde verkligen allt jag kunde för att ta en plats i startelvan, jag slet som ett djur varenda dag på träning.

Men tränaren Jörgen Lennartsson hittade alltid någon som var bättre lämpad för spel, så Tom Pettersson fick finna sig i att mestadels nöta bänk under de två blåvita åren.

Fast en cuptitel och medverkan i flera stora matcher kan han förstås skryta med.

– Det är en obeskrivlig känsla när det kokar på Gamla Ullevi ...

I morgon väntar stormatch på Jämtkraft Arena i Östersund när IFK Göteborg kommer på besök.

Hur är dina känslor inför den matchen?

– Extra kul förstås, speciellt för mig personligen. Jag känner ju alla spelare och ledare där. Förra året kom vi förresten hit och förlorade med 2-0 efter en rejäl utspelning. Så jag hoppas på en upprepning, 1-0 till oss vore ett perfekt resultat, spännande ända till slutsignal och tre poäng.

Tom Pettersson pratar gärna om vilket mottagande han har fått av klubben för dagen just nu i svensk elitfotboll.

– ÖFK har tagit emot mig med öppna armar. Och klubben är så mycket mer än bara fotboll. Nyligen hade vi en föreläsning om samisk kultur av en tjej som är renskötare och vi fick prova på att kasta lasso. Klubben har ägnat sig åt flera kulturprojekt och den är hbtq-certifierad. Kaptensbindeln är regnbågsfärgad, berättar Tom och tillägger:

– Det här är ingen vanlig fotbollsklubb, skulle den vara det så skulle den inte överleva på den här nivån.

Sambon Johanna kommer också att vara en del av Östersunds FK. Inom kort börjar hon jobba i klubben och som tidigare instruktör på fotbollsgymnasiet i Göteborg och tränare för Kungsbacka DFF i elit-ettan har hon mycket att tillföra.

– Jag är oerhört tacksam för att Johanna har ställt upp hundra procent på mig och flytten hit till Östersund, betonar Tom Pettersson, som någonstans när en dröm om proffsspel ute i Europa innan karriären är över:

– Arsenal är favoritklubben och Premier league lockar förstås. Å andra sidan är det kallt i England, så visst skulle det vara gött att hamna någonstans där det är varmt.

Men tills vidare – treårskontrakt – gäller allsvensk fotboll med ÖFK och bara några timmar bort supermötet med Blåvitt på ett svinkallt och blåsigt Jämtkraft Arena.

Det kan vara värmande nog för Trollhättekillen som aldrig glömmer sina rötter.

– Hemma är alltid hemma. Jag saknar familjen och jag saknar polarna i Trollhättan. Men de kommer gärna hit och hälsar på.

Toni Andersson

toni.andersson@ttela.se