Sällan i november ligger havet så stilla och blankt som när vi tillsammans med legendariske pressfotografen Curt Warås har bestämt träff med Lars Lundberg, som var nära vän till Ingrid Bergman och Lars Schmidt.
På grund av en avstängd gata måste vi traska trapporna upp på Vetteberget för att knalla neråt igen där Lars Lundberg väntar på andra sidan.
– Synd att vi har sådan otur med vädret, skämtar han och tillägger att soliga höstdagar utan vind är sällsynta i Bohuslän.
Vid en av båtbryggorna hälsar skeppare Ove Leandersson oss välkomna ombord på fiskebåten Jenny. Hummertid som det är ångar det från kokbehållaren i aktern. Men nu mot slutet av fiskeperioden har fångsten sinat.
– Det är mest krabbor i tinorna nu. Jag tar vara på klorna, så det är klor som kokar, förklarar han.
Lycklig av säl
Vi lägger ut för att tuffa iväg mellan öar och skär. Inget kan vara vackrare än havet, sjöfåglarnas flykt när fören klyver sjön och de höga klippöarna som för dagen är softade i konturerna av det lätta soldiset.
Och plötsligt en svart nos, rund skalle, borstiga ”morrhår” och pliriga ögon – en säl bryter vattenytan, kikar nyfiket och dyker igen. Ögonblicket ger lyckobrus i hela kroppen.
Resans mål är Dannholmen. Det var det också i en helt annan väderlek, en stormig och snöig vinterdag ett par dagar före nyårsafton 1966, för Curt Warås och hans skrivande journalistkollega Lars Helgen.
Det är inte överdrivet att omnämna Curt Warås som legendarisk efter 45 år som fotograf på Göteborgs-Posten och sedan år 2000 som frilansfotograf för ett stort antal dagstidningar, specialtidningar och företag, både i Sverige och i världen.
Men just den där ovädersdagen gick ett uppdrag åt pipan.
– Det var sent och vi var hungriga, så vi bestämde oss för att äta en bit på Stora hotellet i Fjällbacka. Då drevs hotellet av goda vänner till mig, Kalle och Britt Klemensson, berättar Curt Warås.
Skickade lappar
Hotellägarparet visste att en av filmvärldens största stjärnor, Ingrid Bergman, befann sig ute på Dannholmen tillsammans med maken och teaterchefen Lars Schmidt som köpte ön 1958. Sedan dess har den varit i familjens ägo och numera är det Lars Schmidts sista hustru, danska Yanne Norup Schmidt, som har huvudansvaret.
När Curt Warås och Lars Helgen ätit föreslog Britt Klemensson att de allesammans skulle fara ut till Ingrid Bergman och Lars Schmidt.
– Jag kände mig tveksam. Så kunde vi väl inte göra? Komma dit och störa. Men man ska aldrig komma hem till redaktionen tomhänt, så en fiskare skickades iväg med en lapp där vi frågade om vi fick komma ut för att göra reportage, säger Curt Warås.
Fiskaren återvände med en annan lapp där de kunde läsa att de var välkomna, bara de kunde ta sig i land eftersom det nästan blåste storm.
– Klart att vi chansade. Kalle och Britt gjorde oss sällskap och vi tog med champagne från hotellet. Det var ju ändå nyår om ett par dagar. Vi lyckades lägga till vid Dannholmens brygga med hjälp av en båtsman. Ingrid och Lars mötte oss, Ingrid skojade och drog ner mössan, som visade sig vara en ”rånarluva”, över ansiktet, minns Curt Warås.
Lärde sig segla
Vi närmar oss samma brygga, möjligen renoverad en gång eller två under åren som gått. Känslan är märkvärdig, att få kliva i land där på Dannholmen som man sedan barnsben bara hört talas om; ”där ute bor hon om somrarna” och sedan hon gick bort 1982, ”där ute bodde hon”.
Ingrid Bergman – hon som redan i unga år så väl visste vad hon ville, vart hon ville och vad hon ville uppnå. Att så fullkomligt säga ja till livet, men samtidigt vara beredd att avstå så mycket.
Lars Lundberg och Lars Schmidt var sedan länge nära vänner när Lars Schmidt träffade och snart gifte sig med Ingrid Bergman.
– I alla år umgicks vi familjevis. Även efter Lars och Ingrids skilsmässa träffades vi allihop. Hon fortsatte att komma till Dannholmen och kallade ön för sin. Trots Ingrids stora framgångar var hon otroligt jordnära. Hon gillade att röra på sig och gick i seglarskola hos mig också. Att bo ute på en ö går inte an om man inte kan hantera en båt, säger han.
Men Ingrid Bergman var också för den tiden kontroversiell. När hon lämnade sin första make för italienske filmregissören Roberto Rossellini 1950 blev det internationell skandal. Inte minst i Hollywood där hon vid den tiden var den stora stjärnan.
Till och med på högsta politiska nivå talades om att Ingrid Bergmans filmer skulle bannlysas i USA och att hon skulle förvägras inresetillstånd. Så blev det inte, men det tog lång tid innan Ingrid Bergman satte sin fot i USA och Hollywood igen.
Vänlig och professionell
Människor fortsatte under många år att förfasa sig över Ingrids Bergmans privatliv. Som att hon inte träffade sina barn i långa perioder.
– Hon uppfattades som en dålig mor. Men det var hon inte. Ingrid träffade barnen så ofta det var möjligt för arbetets skull. Där emellan saknade hon dem jämt. Hon tog alltid med dem till Dannholmen om somrarna, flög till Rom – där barnen Rossellini bodde – när hon var ledig och när dottern Isabella opererades för ryggproblem jobbade hon inte på två år för att kunna vara med henne, berättar Lars Lundberg.
Även Curt Warås minne av Ingrid Bergman är ljust. Väl i land bjöds sällskapet in till det privata huset. Nyåret, ett par dagar i förtid, skålades in och Ingrid Bergman lät sig intervjuas och fotograferas. Till och med utomhus i snöyran.
– Det var inte några problem alls. Ingrid Bergman var oerhört professionell och vänlig. Hon förstod genast mina instruktioner, nästan innan jag hann förklara hur jag ville ha det. Hon klagade inte ens när jag bad henne ställa sig uppe på klipporna i blåsten. Hon svepte bara kappan om sig och poserade.
Efter några timmar hade Curt Warås och Lars Helgen ”bärgat hem” ett unikt reportage som publicerades i Göteborgs-Posten på nyårsaftonen 1966. De kom att bli de enda journalisterna som besökte paret Schmidt-Bergman på Dannholmen.
Ingen Humphrey Bogart
När så Curt Warås efter 55 år återser ön blir känslan omtumlande. Till en början känner han inte riktigt igen sig.
– Det var länge sedan och mörkt, säger han för att i nästa stund visst känna igen sig när han får syn på huset där han tog bilden på Ingrid Bergman och Lars Schmidt när de skålar framför det stora panoramafönstret medan ovädret utanför ilsket gör sig påmint mot glasrutan.
Framme vid huset visar Curt Warås klippan där Ingrid Bergman poserade. Markstenen på terrassen ligger kvar som den gjorde då och vi konstaterar, genom att jämföra med fotot där det skålas, att även gardinerna i det stora fönstret är de samma.
Att närgånget snoka omkring känns inte riktigt tillåtet. Men Lars Lundberg säger att vi får.
– Yanne (Norup Schmidt, reds. anm) har gett oss lov att gå upp till husen. Allmänheten får gå i land på ön, men inte nära husen. Vi är ett par stycken som ser till att allt står rätt till på ön när familjen inte är här, säger han.
Huset byggdes för att paret Schmidt-Bergman skulle kunna gå undan för att få vara i fred.
– Det var nästan alltid många gäster här. Ingrid bjöd hit alla hon jobbade tillsammans med eller skulle jobba ihop med. Alla stora stjärnor på den tiden, utom Humphrey Bogart, har varit här, avslöjar Lars Lundberg innan han ledsagar oss vidare till det större huset och ut på baksidan mot havet.
Roberto håller ön fin
Vi får bland annat veta att Ingrid Bergman ibland stod på terrassen för att vinka åt båtburna som tog en, som han säger, ”glosväng” förbi klipporna. Mot havet vetter även matsalen med panoramafönster åt tre håll.
– Världens vackraste matsal. Att äta där inne känns som att vara i ett omvänt akvarium.
Lars Lundberg håller med om att huset annars är enkelt, men det var så Lars Schmidt ville ha det. Han ska ofta ha sagt att ”enkelheten är världens största lyx” och han ville att allt på ön skulle vara som det alltid varit.
En som också nöjer sig med det enkla är Ingrid Bergmans och Roberto Rossellinis son, Roberto Rossellini, eller Robertino som Lars Lundberg kallar honom. Han tillbringar gärna somrarna ensam på ön.
– Han är lite av en ensling. Ett tag var han förlovad med Monacos prinsessan Caroline. De har varit här tillsammans och vi trodde att de skulle gifta sig. Men så blev det inte. Robertino brukar ägna sig åt att rensa stränderna och hålla efter stigarna så att de inte växer igen, säger Lars Lundberg.
På andra sidan ön finns en alldeles särskild minnesplats. Därifrån ströddes Ingrid Bergmans aska ut över havet samtidigt som bysten av henne inne i Fjällbacka, på Ingrid Bergmans torg, avtäcktes.
När Lars Schmidt gick bort 27 år senare, 2009, fick också hans aska – på samma plats som Ingrids – följa med havet in i evigheten. Ser man efter riktigt noga på klipporna ovanför är både Ingrids och Lars namn inristade i graniten. För alltid sida vid sida.
Om Curt Warås
Föddes: 1943 i värmländska Karlskoga. Bosatt i Göteborg 1948-1965, Trollhättan 1965-1991. Bor numera i Vänersborg.
Karriär: Började arbeta efter nio år i skolan på Victor Hasselblads AB. Anställdes på Göteborgs-Posten som kopist och telefotooperatör 1959. Skickades snart ut på uppdrag med en Rolleiflexkamera. På 1960-talet etablerade G-P redaktioner utanför Göteborg och Curt Warås började utgå från Trollhättan 1965.
Pensionerades 2004, fortsatte att arbeta med frilansuppdrag för flera dagstidningar, olika specialtidningar och företag, både i och utanför Sverige.
Arbetskamrater: Länsredaktörerna Bertil Stridsberg, Lars Helgen, Karl-Eric Magnusson, Börje Martindahl, Anders Johansson och kända radiorösten Arne Thorén.
Reportageresor med bland andra Britt-Marie Mattsson i USA, Åke Williams i Tyskland, Nordnorge och Svalbard. Några andra reportageresor: krigets Kurdistan, Bangladesh, Indien, Balkan och Marocko.
Utställningar: Bland annat Göteborgs stadsmuseum, Dalslands konstmuseum, Upperud i Melleruds kommun, Trollhättans Konsthall, Vänersborgs Konsthall, Blå stället - Kulturhuset i Angered och Bohusläns museum i Uddevalla.
Se Curt Warås bilder från hela världen här.
Källa: Curt Warås
Om Ingrid Bergman
Föddes: I Stockholm 29 augusti 1915. Gick bort på sin födelsedag i sitt hem i London 1982. Då hade hon varit sjuk i bröstcancer i sju år. Har flera gravplatser – askan ströddes i havet från Dannholmen, urnsättning i Stockholm och en grav i London.
Män och barn: Petter Lindström, 1937-1950. De fick dottern Pia Lindström 1938. Under äktenskapet hade Ingrid Bergman ett förhållande med skådespelaren Gregory Peck och ett flerårigt förhållande med världsberömde krigsfotografen Robert Capa.
Roberto Rossellini 1950-1957. Paret fick tillsammans sonen Renato Roberto Ingmar Rossellini 1950, samt tvillingdöttrarna Isabella Rossellini och Ingrid Isota Rossellini 1952.
Lars Schmidt, 1958-1978. Lars Schmidt, född i Uddevalla, teaterchef och drev som mest fyra teatrar i Paris. Introducerade muskialen i Sverige, bland annat "Annie get your gun", "Kiss me Kate" och "My fair lady". Gick bort 92 år gammal 2009.
Arbete: En av de internationellt mest kända svenskarna. Tillsammans med Greta Garbo är hon också en av Sveriges mest kända skådespelerskor. Hon anses av American Film Institute vara en av de 50 främsta filmstjärnorna (fjärde största kvinnliga stjärnan inom amerikansk film) genom tiderna.
Första svenska långfilm med talroll, Munkbogreven av Sigurd Wallén, 1935. Svenska Intermezzo visades i USA och Ingrid Bergman uppmärksammades i Hollywood. 1939 gjordes en amerikansk version av Intermezzo. Ingrid Bergman spelade mot Leslie Howard. Rollen som Ilsa Lund i Casablanca mot Humphrey Bogart 1942 gjorde henne till stor internationell filmstjärna.
Ingrid Bergmans sista roll; Israels tidigare premiärminister Golda Meir i tv-serien En kvinna kallad Golda, 1981.
Några utmärkelser: Tre Oscars - två för Bästa kvinnliga huvudroll (Gasljus 1945, Anastasia, 1957), en för Bästa kvinnliga biroll (Mordet på Orientexpressen, 1975).
Golden Globe Award: Gasljus 1945, Klockorna i S:t Mary 1946, Anastasia 1957, En kvinna kallad Golda 1983 (postumt).
Emmy Award: Startime - The Turn of the Screw 1960, En kvinna kallad Golda 1982.
BAFTA Award: Mordet på Orientexpressen, 1975.
Några övriga utmärkelser: Svenska Filmsamfundets guldplakett 1953, Heders-César, Frankrike 1976, Eleonora Duse-priset, Italien 1977, Kunglig svensk medalj, Illis Quorum 1979, Das Grosse Verdienstkreuz, Västtysk postum hedersutmärkelse, 1987.
Källor: ingridbergman.com, Wikipedia, Expressen
