"Jag känner mig inte längre trygg i hemmet"

Familjen på Stavre i Trollhättan kände sig trygga i sitt hem. De hade larm och, vad de trodde var, säkra fönster – ändå fick de inbrott. – Jag mår inte bra här hemma längre, säger Karin.

ANNONS
|

För drygt två veckor sedan hade Karin och Peter inbrott i sin villa på Stavre.

– Vi hade åkt bort ett dygn och när vi kom hem märkte jag att lådan i hallen var utdragen, nagellack låg utslängda i badrummet och när jag sen tittade in i sovrummet förstod jag att vi haft inbrott. Allt låg utslängt, säger Karin som fortfarande är omskakad efter händelsen.

"De tog sig in utan att larmet gick"

Som vanligt när familjen åker hemifrån larmar de på sitt larm som de haft i flera år.

– Du åker bort och tror att du är säker, men de tog sig in utan att larmet gick, säger Karin.

ANNONS

Makarna har larmföretagets grundpaket plus några extra kameror och rörelsedetektorer utöver det.

– De föreslog vilken utrustning vi skulle ha i samråd med oss. Ofta tar sig tjuvar in via altanen och vår altan på baksidan är skymd och är därför husets svaga punkt. Tar man sig in där kommer man in i vardagsrummet och därför sitter en av kamerorna där. Men nu tog de sig in via sovrummet, där ingen kamera finns – men de vet ju inte var i huset de sitter, säger Karin.

– Antingen skiter de i om folk har larm eller så tror de att man inte har det i sovrummet, säger Peter.

De skaffade larm för trygghetens skull.

– Vi har ett ordinärt hem och har inte Picasso på väggarna och en Porsche i garaget. Vi vill att larmet ska gå om någon kliver in när vi är borta. Såklart kunde vi ha larm i alla rum, men vad skulle inte det kosta. Vi betalar ju i dag drygt 400 kronor i månaden, säger Karin.

För sju år sedan bytte de fönster och det var genom ett av dessa som gärningsmännen tog sig in.

– Det är skrämmande liten åverkan på det, de har knäckt låsspärrarna. Jag trodde inte att det var så lätt att ta sig in – det är otäckt, säger Karin.

ANNONS

Fönstret ligger väldigt synligt nära vägen och det är nära till grannarna runt omkring.

– De bröt först upp ett källarfönster, men det var nog för smalt att klättra in genom, säger Karin.

"Jag trodde inte att det var så lätt att ta sig in – det är otäckt"

Väl inne har de rört sig där inga larm finns och de har rivit ut det mesta i lådor och garderober.

Det som de vet har stulits är guldsmycken. Ipads, presentkort och andra värdesaker har lämnats kvar.

– Jag har en väldig kärlek till mina smycken, de är arvegods och något jag fått när konfirmerade mig, på födelsedagar och bröllop – för mig hade de gärna fått ta bilen istället. Det är ett stort och känslomässigt jobb att ta reda på allt som är borta, säger Karin.

Kvitton finns det inte många, så till försäkringsbolaget får Karin leta fram foton där hon bär sina kära ägodelar.

– Med facit i hand skulle jag haft smyckena vid en kamera, säger hon.

De berättar om allt annat de får ta hand om efter inbrottet, som bland annat kontakter med polis, försäkringsbolag, snickare och larmbolag.

– Vi har ett fullvärderat hus med larm, ändå får vi ta hand om allt efteråt, säger Karin.

Hon mår mycket dåligt över det som hänt och känner sig inte längre trygg i hemmet.

ANNONS

– Jag är rädd, omskakad och äcklad över vad som hänt. Det är en befrielse att åka härifrån.

"Jag är rädd, omskakad och äcklad över vad som hänt"

Makarna vill att folk ska tänka på var de förvarar sina värdesaker och att de ska se över sina larm om de har något eller tänker skaffa.

– Fundera över var ni har dem i huset. Vi tror att många sitter i samma sits som vi, att man tror att man är tryggare än vad man är, säger de.

Fotnot: Karin och Peter heter egentligen något annat. TTELA har sökt representanter för larmbolagen, utan resultat.

ANNONS