Vildsvinsstammen ökar stadigt i Västra Götaland och lantbrukare, skogsägare, man även andra som bor lantligt till får sina marker förstörda.
För familjen Carlson i Upphärad har det varit ett mångårigt problem. Sommaren 2009 hade vildsvinen gått fram som en jordfräs.
– Jag satte upp elstängsel, det är det enda som håller dem borta.
Nu är det åkrarna, hagarna, vägkanterna och skogen som får ta smällen. Ingelas svärfar, som bor på andra sidan gärdet och har mjölkkor, har till och med gett upp att odla spannmål, trots att han försökt stängsla in.
– Om man ser på återväxten så är det ett stort tryck på markerna. Här uppe i ett skogsavsnitt, har de ätit av och bökat upp så att det inte självsår och hinner ta sig. Och mitt svampställe är kört.
– Det är så otroligt många grisar, så effekten blir förödande. De äter allt, även om det är vetet de älskar. Och i trädgården har de tagit alla blomlökar.
Vi går längs med grusvägen från boningshuset och ser hur vildsvinen gått loss längs med åkerkanten och vägkanten och nästan underminerat vägen. En angripen ek visar hela sitt rotsystem. Ekollon är också en favoritföda. Vi kommer sedan ner i en svacka, med lite skugga och upptrampad jord. Spår av klövarna framträder i leran.
– Här ser vi ett stråk där de gärna går. De ligger ofta och rullar sig i gyttjan.
De rör sig över stora områden ända bortifrån Koberg, kan synas till ett par dagar, men kan sedan också vara borta i flera veckor. Tidigt på morgonen eller på kvällen hörs och syns de tydligt när de kommer i flock. Närkontakt med vildsvinen, som kan vara allt från ett par till ett tjugotal djur, blir det också ofta, enligt Ingela.
– Förra veckan gick jag här på vägen och då låg en sugga runt hörnet bland träden. Och kultingarna var mellan mig och henne. Klart det var obehagligt. Hon fnös åt mig och vände, med kultingarna, in i skogen igen, säger Ingela ändå ganska avslappnat.
För hon och familjen är så vana nu att de är där. Även om Ingela att det tar priset i år med deras närgångenhet.
– Kultingar såg jag redan i februari, och det är tidigt. Det är en extrem situation. Det måste ha att göra med den milda vintern.
Elstängslet, som hon förlängde från hästhagen, in till gräsmattan och trädgården, gör att de vilda grisarna håller sig på avstånd. Hästarna är också känsliga, vildsvinen kan de vädra redan på långt avstånd och då blir de oroliga och springer runt i hagen.
– De gillar inte vildsvinen alls.
För att hålla beståndet i schack tar man hjälp av egna jägare i området, men det är ändå svårt att hålla jämn takt med vildsvinshjordens snabba tillväxt. Ingela tror att jägarna måste gå ihop och samarbeta mer effektivt med markägarna.
– Jägarna erbjuder sig att skjuta av, men det kräver ganska mycket, när de rör sig lite oregelbundet. Du kan inte sitta på pass natt efter natt, det är ingen som orkar i längden.
Att jägare lägger ut mat, för att locka djuren, är inget hon gillar. Dessutom menar hon att det ändå finns tillräckligt med mat, när vintrarna nu inte varit så stränga.
Och framåt, under årets kommande starka växtperiod, ser hon fortsatt stora orosmoln.
– Det riskerar att bli riktigt illa med vallskörden. Och det blir mycket arbete efteråt att återställa all mark, säger Ingela Carlson.
