I en levande demokrati är det avgörande att det finns förtroendevalda som kan säkerställa medborgarnas delaktighet, skriver insändarskribenterna.
Demokrati = folkstyre, att folkets bästa är målet borde vara självklart. Då ordet missbrukas av folkvalda har det förlorat sin innebörd, menar Sören Lindmark. Bild: Kenny Hjälte

Snedtänkta tankar och reaktion på insändaren

I likhet med Sture Eskilsson är David Jansson öppen vad gäller hur och varför ett samhälle med demokratisk förklädnad ska omvandlas till en guldgruva för företagare och aktieägare, menar Sören Lindmark.

ANNONS
|

Replik på ”Fantastiskt om drömmen bland unga är att tjäna pengar”.

Demokrati = folkstyre, att folkets bästa är målet borde vara självklart. Då ordet missbrukas av folkvalda har det förlorat sin innebörd och många ser styrformen som en formalitet. Vi har allmänna val liksom medborgerliga fri- och rättigheter men samtidigt blir folkets och arbetskraftens livsvillkor allt sämre. Detta märks i skillnader i hälsa och livslängd där socioekonomiskt gynnade grupper är allt friskare och lever allt längre. Grundlagen (Regeringsformen/RF) är tydlig med demokratins syfte.

Här anges att målet för staten, regionerna och kommunerna ska vara ”den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd”. Här står också att rätten att försörja sig genom arbete ska tryggas liksom rätten till bostad och utbildning. Grundlagen tydliggör att demokrati innebär jämlikhet, att förespråka motsatsen är antidemokratiskt. Land ska med lag byggas, eller?

ANNONS

RF antogs av folkets riksdag 1974 och genomsyras av demokratiska värden som rättvisa, solidaritet och jämlikhet vilka dominerade den tidens sociala rörelser. Svenska Arbetsgivarföreningen/SAF – Svenskt Näringsliv – oroades av vänsterdominansen på universiteten, i medierna och i politiken. Balansen mellan arbete och kapital vägde över till arbetarrörelsens fördel; organiseringsgraden i fackförbunden var stor och i kampen för högre löner och bättre arbetsmiljö användes strejkvapnet. Företagens intresseorganisation kände sig tvingade att gå till motoffensiv. Det tillsköts stora ekonomiska medel för att starta en propagandabyrå och ekonomen Sture Eskilsson (1930 - 2016) utsågs till informationsdirektör 1970.

Uppgiften var att förändra bilden av företagen, från utsugare och profitörer till skapare av jobb och tillväxt. Eskilsson och hans lobbyister grundlade nyliberalismens genombrott i Sverige och pr-kampanjen har aldrig avstannat. Eskilsson skildrar sina trettio år för företagens bästa i boken: Från folkhem till nytt klassamhälle – ett högerspöke berättar (2005). I likhet med Sture Eskilsson är David Jansson öppen vad gäller hur och varför ett samhälle med demokratisk förklädnad ska omvandlas till en guldgruva för företagare och aktieägare. Detta trots att samhällsbärare är de som arbetar vilket inte aktieägare gör.

Sören Lindmark

Trollhättan

ANNONS