Alla människors lika värde är inget vi kan välja bort. Vi kan inte rösta bort behovet av respekt. Vi kan inte pausa arbetet för mångfalden. Vi behöver bygga ett samhälle som är öppet, tolerant och tryggt. Och vi kan göra det!
Men arbetet börjar inte i plenisalen; det börjar vid köksbordet, på jobbet, på fritidsgården och i klassrummet. En ny studie från Forum för levande historia visar ett tydligt och oroande trendbrott. Andelen skolelever med mycket negativ inställning till HBTQI-personer har ökat kraftigt – från tre procent 2013 till 15 procent i dag. Varannan kille uppger att homosexualitet är onaturligt. Det här är inte siffror i ett dokument. Det är våra barn. Våra ungdomar. Vår framtid.
Vi vet att sociala medier spelar roll. De som främst litar på information från TikTok visar större intolerans än andra. Men det som syns allra tydligast är könsskillnaden. Pojkar uttrycker betydligt mer negativa attityder än flickor. Det här kräver mer än politiska slagord.
När vissa politiker avfärdar HBTQI-utbildningar som ”symbolpolitik” är det inte bara fel, utan det är farligt. Allas lika värde är inte lull-lull. Det är själva fundamentet i vår demokrati. Utan den värdegrunden vittrar tilliten sönder. Vi behöver vuxna som står stadigt. Lärare som orkar ta samtalen. Fritidsledare som säger ifrån när ”bögjävel” sägs som ett skämt. Föräldrar som vågar prata vid köksbordet. För det börjar där. I det lilla. I tonen. I skratten som ingen säger emot. Vi kan inte ha fritidsledare eller lärare som slutar lyssna, som inte vågar ta debatten eller som själva relativiserar människors lika värde.
Barn och unga behöver vuxna med trygga värderingar – vuxna som kan möta, stå kvar och förklara varför respekt inte är förhandlingsbart. Det här är inte en konflikt mellan stad och land. Det är inte en generationsfråga: det är en demokratifråga. Vi kan vända utvecklingen. Men då måste vi sluta låtsas som att värderingsarbete är något mjukt och valfritt. Det är hård kärna i samhällsbygget. Ett öppet samhälle skapas inte av sig självt. Det byggs varje dag, i samtal, i mod och i respekt. Och det ansvaret kan vi inte välja bort. Och det arbetet börjar när vi vågar prata med varandra på riktigt.
Faraah Mohamud,
Västra Vi Unga
Therese Przybyla,
ordförande Integrationsforum
Ema Enderlein Fall,
kassör Integrationsforum
Maarit Larinen,
ordförande Trollhättan Pride
