TTELA:s granskning visar att många föreningar har idrottsledare som har dömts för brott men som ändå har fått förtroendet att leda lag och träna ungdomar. Det finns i huvudsak två anledningar till att det är så. Den första är att det utdrag ur belastningsregistret som föreningarna kan få ta del av gäller bara ett urval av grova brott som mord, sexualbrott och grov misshandel. Är man dömd för mindre allvarliga brott som kanske inte ens går till rättegång (strafföreläggande) finns inte dessa med i utdraget. Föreningarna kan alltså inte göra en fullständig vandelsprövning utan är hänvisade till lagledarens vilja att berätta om vad hen har i bagaget.
Den andra orsaken är helt enkelt att föreningen har gjort en värdering av lagledaren och har valt att ge hen ett uppdrag, trots att man har begått brott. Detta är högst rimligt. Straff ska sonas och man ska kunna få nya chanser i livet.
Föreningarna har en svår avvägning att göra. Det är inte alltid lätt att rekrytera ideella ungdomsledare. Kommer det en person som gärna ställer upp kan det vara svårt att tacka nej. Men det kan vara helt nödvändigt. Alla kan inte vara bra på allt. Personer som har gjort fina prestationer inom sin idrott, kan vara mindre bra eller usla på andra områden. Ledaregenskaper och pedagogisk talang är något annat än att ha en bra backhand.
Som TTELA:s granskning visar har ungdomsledare gjort sig skyldiga till brott som ger orsak att ifrågasätta personernas personliga värderingar. Den synnerligen allvarliga tobakssmugglingen som en före detta ledare har utfört har i och för sig inte skadat någon direkt. Men det är uppenbart att ledaren hade ett uppsåt att försörja sig på brott och ansåg att detta var okej. Det är sannerligen inte en värdering som man vill överföra på kommande generationer.
Andra brott ger anledning att ifrågasätta ledarens omdöme. Att köra bil med droger och alkohol i kroppen och dessutom bryta mot hastighetsbegränsningen tyder på bristande konsekvenstänk. De flesta som är vuxna och agerar vuxet kör inte bil när man har druckit. Den normen räddar liv (inte bara det egna). Ett sådant normbrytande beteende borde ge föreningen orsak till att stänga av en ledare, eller för att använda sporttermer ta en time-out.
I föreningar finns också andra uppdrag än ungdomsledare. Även när det gäller dessa uppdrag borde föreningarna fundera på vilka förtroenden som man ger till medlemmar. Har man gjort sig skyldig till ekonomisk brottslighet kanske man inte ska få uppdrag som rör föreningens ekonomi. Men det går utmärkt att hjälpa till att städa på idrottsplatsen och brygga kaffe (synnerligen viktiga och förtjänstfulla insatser).
Föreningarna måste inte primärt värdera själva brottet i sig, utan mer om uppsåtet och vilka värderingar man har. Det kan vara helt rimligt att ge ungdomsledare förtroendet trots att man har brott i bagaget. Men det kan också vara lika rimligt att stänga av någon som har begått en mindre förseelse, men där brottet visar att man inte har de värderingar som man vill att föreningens medlemmar ska omfatta. Vill man att alla ska respektera spelets regler på planen, måste man följa lagen utanför planen.
LÄS MER:Här är klubbarna med brottsdömda ungdomsledare
LÄS MER:Smugglade miljontals cigaretter – tränade ungdomar i fotboll
LÄS MER:Ungdomsledare i Gripen kraschade med bilen – hade sprit och kokain i blodet
LÄS MER:Efter granskningen av kriminella idrottsledare – därför vill ministern inte se över lagstiftningen
LÄS MER:”En missbrukare kanske inte ska jobba med ungdomar”
