Jag hade fel. I höstas var jag pessimistisk och varnade läsare och politiker i Vänersborg för att plocka fram bubbelflaskorna och börja fira. Det faktum att Trafikverket hade lyft in ett förslag om att bygga 2+1-väg mellan Vänersborg och Frändefors som en ny och sista punkt i den nationella planen för transportinfrastrukturen innebar inte automatiskt att regeringen skulle säga ja till detta.
Men nu står det klart. Regeringen beslutade häromdagen att fastställa planen för de kommande tolv årens infrastrukturinvesteringar på sammanlagt över 1 100 miljarder kronor. I planen fanns utbyggnaden till 2+1-väg på E45 mellan Liden och Frändefors med.
Trafikverket blev färdig med sin utredning om sträckan för fem år sedan. Utredningen konstaterade att vägsträckan har bristande framkomlighet och trafiksäkerhet, främst på grund av låg vägstandard, blandtrafik med långsamma jordbruksfordon samt flera oskyddade passager och plankorsningar.
Nu blir det ett lyft för vägsträckan. I planen ingår mitträcken, viltstängsel och förbifart vid Frändefors. Projektet inkluderar även nya trafikplatser, parallellvägar, gång- och cykelvägar samt förbättrade busshållplatser. Den samhällsekonomiska analysen visar att projektet är lönsamt och trafiksäkerheten ökar.
Frågan är bara när utbyggnaden sker. Trafikverket håller på att rusta upp E45 vid Tösse. Ett beslut finns också att bygga ut E45 på en sträcka norr om Säffle. Man har alltså fullt upp redan nu med arbeten längs E45. Flaskhalsen är inte brist på pengar, utan att Trafikverket ska ha tid att utföra alla arbeten.
Staten kan inte bygga vägar och sedan inte ha råd att laga hålen som uppstår
Regeringen har i det här beslutet ökat resurserna med omkring 27 procent jämfört med förra planeringsperioden. Större budgetökning än så hade nog inte varit möjlig, för det finns en gräns för hur många ingenjörer och anläggningsarbetare som kan arbeta med alla dessa investeringar.
Det stora skiftet i regeringens beslut är att man inte bara bygger ut väg och järnväg i landet, utan också skjuter till medel för att underhålla den infrastruktur som redan finns. Det är klokt. Staten kan inte bygga vägar och sedan inte ha råd att laga hålen som uppstår.
Skiftet innebär också att vissa projekt som är utredda och planerade faktiskt har lyfts ut ur planen. Nya vägar och järnvägar som i och för sig skulle vara positiva, men som inte har tillräckligt hög samhällsekonomisk nytta får skjutas på framtiden. Ett exempel är ny järnvägssträcka mellan Byarum och Tenhult, söder om Jönköping, som regeringen har sagt nej till. Den skulle ha kostat 2,7 miljarder som kan läggas på andra projekt, som vägen mellan Vänersborg och Frändefors.
Veckans besked var glädjande, men bilisterna får nog räkna med att fartkamerorna finns kvar i många år. Om projektet blir färdigt i slutet av planeringsperioden innebär det att det tar omkring 15 – 20 år från utredning till verklighet. Infrastrukturpolitik är för den tålmodige.
