Att fira henne var verkligen på sin plats och något vi planerat under en lång tid. Ni vet överraskningsfest med kompisar, hela tjocka släkten lite smått förvirrat på plats och tre små barn som tillsammans blir som en charterresa av lite väl överförfriskade turister. Vi hade planerat festen sedan augusti och alla hade verkligen hållit tätt, inte en stavelse hade sipprat ut vilket nästan är en bedrift när vi var så många.
Dagen innan födelsedag är det fullt ställ här hemma och vi har fixat sista presenterna, kånkat hem fika och hämtat ballonger av den där sorten som är en etta och en åtta som tillsammans blir… Ja ni fattar. Försiktigt placerade jag in ballongerna i bilen då vädret verkligen gjorde sitt bästa att blåsa galet. Väl hemma ser vi att ballongerna verkar klara sig fint och vi bär in dem i hallen när vi ganska så direkt ser att åttan börjar tappa formen. Den läcker. Inte något vanligt väderskifte utan den verkligen läcker. Sådant kan hända och vi kastar en ängslig blick mot den andra siffran men ser att ettan fortsatt är spänstig och fin. Jag bestämmer mig för att åka tillbaka med ballongen för att helt enkelt få lite mer helium i skrovet. Kommer ut med ballongen i handen och går mot bilen när det kommer en kastvind och helt plötsligt är åttan lös i vinden. Innanför väggarna sitter den blivande artonåringen och anar ingenting och utanför väggarna jagar två föräldrar en ballongåtta, ett snöre, en metallring och vi ser direkt hela överraskningen flyga mot himlen.
Boom, ballongen fastnar i buskarna på baksidan. Satan. Vi kan inte ha en åtta hängandes i häcken för vem som helst att se. Bråda tider och fort som attans tar jag mig mot garaget för att hämta en sågbock att stå på. Likt en ballerina jonglerar jag på tårna för att nå samtidigt som frun håller mig i tröjan och lövverket i stormen yr likt en flotte på Atlanten.
”Får du tag i åttan?”
”Ser det ut så?”
”Men sträck på dig då, hon kan ju komma.”
”Jag sträcker ju på mig.”
”Sträck på dig MER.”
Som ett mirakel får jag ner åttan och om den läckte innan så ser den nu ut som en ulltröja som fått gå några varv i en biltvätt. Vi vänder oss sakta om för att se om NÅGON noterat vårt äventyr och tassar sedan försiktigt mot bilen igen.
”Tror du hon märkte något?”
”Nej, hon fyller arton år, brukar hon märka något?”
”Sant.”
LÄS MER:Frun står högröd i provrummet – vi är fast i jeansrondellen
LÄS MER:Therese McDonald: ”Kissa innan ni kommer – toapappret kostar skjortan”
