Mantrat är att man alltid ska ha en plan eller två uppkavlad i rockärmen och slita fram annars blir man definitivt indragen i tröstlösa uppsåt som att köpa nya jeans. Nu kanske ni garvar och tänker – hur kan det ens vara ett problem? Se framför er en klädbutik och en fru som har oerhört bestämda åsikter om vilken jeansmodell hon vill ha kontra hur just den modellen hon spetsat in sig på passar. Där har vi en utmaning.
Allt detta hände mig för några dagar sedan. Jag ruttnade dock snabbt när vi efter sju försök i fel butik inte hittade rätt och det enda jag hörde var: ”Inga byxor passar mig.” Antingen kan man där och då ge upp eller så tar man frun i handen och lotsar henne till de som är proffs. Jag gjorde exakt så.
Helt plötsligt får vi hjälp. En kvinna tar glatt emot utmaningen och tyvärr även mig och sedan är vi fast i jeansrondellen. Vi sliter fram brallor i samma hastighet som bartenders serverar drinkar och inom några minuter vet jag knappt ut eller in. Frun står högröd i ett provrum med modeller som sitter vid knät, är vida som ett parasoll och en del blir tighta som om någon använt en pensel och målat på henne byxorna. Hon är inte nöjd.
Själv vill jag fika, se på tv, byta liv med någon eller bara springa ur butiken och aldrig komma tillbaka. Jag gör inget av det. Ångrar däremot att jag inte tog med mig en näsduk för att torka bort svetten från näsan som är lika varm som den avverkat ett triathlon i ullkostym.
Utbudet blir färre och färre och jag tänker för mig själv att vi är körda, vi kommer inte hitta en endaste bralla som sitter exakt så som hon vill ha dem.
”Vad tycker du om de här?” Synen är inte klackarna i taket. Frun ångar på. ”Ser du att min röv är platt som en lagårdsvägg och notera att jag måste starta med djupa knäböj för att få stuns i baken.”
Jag och jeansdamen plus alla andra i butiken säger inget men jag vädrar att det stillsamt fnissas bland andra kunder. Draperiet går igen och spänningen är olidlig och utan paus är hon åter med nästa modell. ”Men herregud, här behöver jag inte göra en endaste träningen för rumpan” Jeansen som möter oss är två badbollar där självaste Kim Kardashians blir en blek kopia. Hela brallan har åkt upp där solen aldrig skiner likt en sytråd och skinkorna blir hängande som två axelväskor från vilda västern. Hur säger man det fint?
”Vad tycker du älskling?”
”Du kanske INTE ska ta just den.”
”Även min tanke.”
(TACK O LOV)
En timma och fyrtio minuter senare hittade vi rätt och vid kassan lovade jag mig själv att aldrig besöka en endaste klädbutik igen detta året. Punkt.
LÄS MER:Therese McDonald: Spalugnet blev spakaos – jag skäms fortfarande
