Är man lite knäpp om man fantiserar om att byta jobb var och varannan vecka? Eller kanske snarare deprimerad? Eller är det möjligen bara ett säkert tecken på att man är väldigt trött på sin nuvarande arbetsplats? Jag tror svaret är nej på alla tre frågorna. Jag hoppas det i alla fall!
Så sent som förra helgen gjorde jag det igen. Jag lade mig i soffan, startade smart-tv:ns Youtube-app och skrev in ”train driver’s view” i sökfältet. Jag gjorde ett slumpmässigt val och det slutade med att jag låg där och tittade på hela tågresan mellan Göteborg och Borås.
Jag visualiserade mig själv som lokförare, turen tog en timma och fyra minuter och det mest dramatiska som hände var att ett rådjur skuttade över rälsen i höjd med Gunnebo slott i Mölndal.
– Nu har vi kommit in i Rävlanda! ropade jag entusiastiskt till familjen tjugofem minuter senare, utifall att någon kanske ville komma och göra mig sällskap.
Det ville inte någon.
Det var på det hela taget en härlig stund. Men sen blev det förstås måndag igen och jag gick till jobbet som den plikttrogne samhällsmedborgare och chefredaktör jag är. Glad i hågen och jodå, det blev en fin måndag på TTELA:s redaktion, helt utan några mörka tankar om att byta karriär.
Johanna förverkligade drömmen
Tillbaka till Ica-handlaren Johanna McDonalds drastiska beslut. Hon nöjer sig inte med att göra som jag – alltså ligga i en soffa, titta på Youtube och drömma sig bort. Hon slutar. Hoppar av sin roll som uppskattad butiksägare, lämnar över den populära och nytänkande lanthandeln till någon annan.
Inte för att hon är trött på sitt jobb. Visst har det varit tufft till och från under de fem år som hon drivit butiken, men i kollegan Elin Karlströms fina reportage är det tydligt att karriärskiftet handlar om något helt annat.
– Jag tycker att det är bra att jag vågar vara nyfiken på mig själv, säger Johanna McDonald i texten.
Väl uttryckt. Och jag tror faktiskt att jag fattar exakt vad hon menar. Nu är det helg igen och då sätter jag mig nog och kollar Youtube ännu en gång. Kanske byter jag fordon den här gången, bara för omväxlings skull – jodå, det finns busdriver’s view också.
Dagdrömmeri har ett egenvärde
Kommer jag någonsin göra som Johanna McDonald och förverkliga drömmarna, sluta skriva amatörfilosofiska krönikor och skaffa ett riktigt jobb i stället? Det är långt ifrån säkert. Kanske inte ens troligt.
Men troligtvis spelar det heller ingen större roll. Här kommer min viktigaste poäng: Dagdrömmeri har ett egenvärde – som ventil, som tidsfördriv, bara för att det är kul, bara för att det faktiskt utmanar en att utforska sina egna möjligheter och gränser.
Kanske gör fantasierna rentav det vanliga, verkliga jobbet ännu lite trevligare att gå tillbaka till på måndagen?
Om du får tid över någon gång, testa själv vetja. Jag bjuder på ett par bra länkar här, här och här som lite hjälp på traven. Hör gärna av dig till mig sen och berätta vad du tyckte!
