Replik på Lennart Olssons svar på insändaren: ”Varför bygga ny förskola vid Vårvik när barnen blir färre?”.
Visst kan stora förskolor ha vissa fördelar i enstaka avseenden, men det finns minst lika många nackdelar. Detta har både vetenskapliga rapporter och återkommande vittnesmål från förskollärare och föräldrar tydligt visat under de senaste åren. Denna information har dock utbildningsförvaltningen konsekvent valt att blunda för, eftersom den inte passar den redan på förhand beslutade strategin: att ensidigt satsa på storförskolor.
Kvalitet och trygghet är såklart svårt att mäta, så låt oss acceptera att vi är oeniga där. Något som däremot är objektivt mätbart, och som uppenbarligen är ytterst centralt för utbildningsförvaltningen, är kostnader. I teorin kan stora förskolor framstå som mer kostnadseffektiva, men antagandet håller tyvärr inte i praktiken.
Efter att ha gått igenom Trollhättans förskolors hyreskostnader, lokalvårdskostnader och måltidskostnader är bilden tydlig: några stordriftsfördelar går inte att finna. Tvärtom är lokalerna i storförskolorna i genomsnitt nästan tre gånger så dyra per barn. De nya storförskolorna är alltså ett mycket effektivt sätt att urholka de satsningar som i stället borde gå till personalen och där de gör våra barn nytta.
Den enda ”besparingen” som syns hos storförskolorna är neddragningar i personal. Trollhättans personaltäthet i förskolan är den 225:e sämsta i landet (av 290 kommuner), och när det gäller barngruppsstorlekar hamnar vi ännu längre ner, på plats 256. Samtidigt är kommunens lokalkostnader bland de 50 högsta i hela landet, och till och med högre än majoriteten av de erkänt dyra Stockholmskommunerna. Och detta alltså redan innan den dyra Klätterträdets förskola på Vårvik ens är byggd.
Frågan är därför enkel: När ska utbildningsförvaltningen sluta bygga sin verksamhet på ogrundade antaganden och i stället basera beslut och inriktning på fakta? Trollhättans förskolebarn och personal förtjänar bättre.
En obekväm sanning
