Rent personligt har det varit ett år av djupa dalar och höga toppar, som en känslomässig bergochdalbana då min mamma försvann från oss i april. Jag saknar henne så mycket att jag inte kan sätta ord på det, jag längtar efter att höra hennes klingande skratt och den alltid lika positiva värmen i rösten. Det dagliga telefonsamtalet som alltid innehåll en likadan fråga: ”Hur är det med mammas älskling idag?”
Därför ska jag försöka summera detta år till henne. Jag är en smula nyfiken på hur mamma hade reagerat om hon fått veta att Trollhättans nya megastjärna är en röd katt som heter Lasse och hans stora bedrift är att han går till Överby i Trollhättan, kelar lite och sedan får lift hem. Vad hade mamma sagt om det?
Kan se henne fråga mig: ”Men vad gör han mer?”
Jag: ”Inget”
Men jag lyfter på hatten av vördnad inför musikhjälpens Lasse-insamling. Sjukt coolt.
Är även nyfiken på mammas reaktion när jag berättar att dottern faktiskt tagit körkort, fyllt arton år och skaffat pojkvän – allt inom loppet av några månader. Att samma dotter som fick ett flipperspel i en backe i Skoftebyn och skällde ut mig efter noter nu kör bil som hon aldrig gjort annat. Kan riktigt se hur mamma applåderar och hur hon nyfiket kastat in pojkvännen under förstoringsglaset. Men jag lovar dig mamma att vi går i god för att pojken är ett kap, trots att han är från Vänersborg.
Jag vill även berätta för mamma om syrrans barn och ge henne några skratt när jag målande berättar om den yngsta som trots ringa ålder är en mix av humor och funnybones. Kan lätt se återväxten inom standup när jag själv lägger mikrofonen på hyllan fyllas av Tuva, två år. På julafton smällde hon armbågarna i bordet och uppgivet placerade huvudet emellan på bästa dramaqueen maner då maten inte hoppade ner framför stolen tillräckligt snabbt. På juldagen kastade hon nappen all världens väg för ogenerat showa med minspel och dansmoves. Talang så säg.
Själv har vi även skaffat oss ett gymkort som jag och frun tänker köra skiten ur 2024. Tyvärr kan jag riktigt höra hur du skrattar redan nu mamma – men vi tänker bevisa dig fel. Vi ska bänkpressa, lyfta, springa och bli små hulkar. Se ut som några som konstant bär runt på ett kassaskåp. Typ, nästan eller nja. Vi har i alla fall skaffat oss gymkort, vi börjar där.
Vill även tacka er läsare som hängt med mig genom året, alla klappar på axeln och uppmuntrande ord över raderna som skrivs. Nu sätter vi full fart in i ett nytt år och jag är förväntansfull.
Höll på att glömma. Mamma, vi var och tände ett ljus i minneslunden under julen men jag måste säga att det känns lika fel varje gång. Som du själv hade sagt: ”Skit i det, kallt och jäkligt – jag är med er varje dag ändå”
Visst stämmer det. Gott nytt år mamma, vi hörs.
LÄS MER:Mammas nya kvarter på minneslunden är ett röjigt kollektiv
LÄS MER:Elsparkcyklar och föräldrar utan hjälm – ni gör mig galet störd
