Allt började med Bruce Lee för Marko Kallunki

Bakom varje framgångsrik idrottare står en tränare. I det här fallet heter han Marko Kallunki, är ledare för Kumgang Taekwondo Trollhättans kampgrupp och har blivit utsedd till Årets ledare 2019 på Trollhättans idrottsgala.

Och framgångsrik är bara förnamnet när man talar om Kumgangs kampgrupp. Silver på kadett-EM, flera SM-guld och OS-kvaluttagningar är bara några av de framgångar som utövarna radat upp de senaste åren.

Allt det där är dock bara en bonus. För Marko Kallunki är det kärleken till sporten och relationen till utövarna som är det viktiga.

– Vinsterna är en bonus, höjdpunkterna är när man kommer till träningarna. När man har gjort ett bra pass, haft roligt och skrattat tillsammans, säger han.

Det märks att det är en bra stämning i gruppen och att Marko är en omtyckt ledare, han får idel positiva omdömen från sina adapter.

– Marko är bra, lugn och vet vad han gör. Han ser saker som inga andra ser, säger Bleron Ademi.

– Han ser oss alla och har bra idéer på hur vi ska utvecklas, säger Rasmus Johansson.

– Han är engagerad och går verkligen in för det. Det märks att det betyder mycket för honom. Han gör allt för att göra oss bättre, han bryr sig väldigt mycket, säger Nora Högfeldt.

LÄS MER:Madelenes comeback en riktig trepoängare

LÄS MER:Elvira är friidrottstalangen som vågar drömma stort

LÄS MER:Från nykomling till seriesegrare på tre år

Kan tacka Bruce Lee

Att Marko hamnade i taekwondovärlden har han en viss Bruce Lee att tacka för. Kampsportsikonens filmer var en stor influens för många när det begav sig.

– Min kusin och jag sprang runt på nätterna och lekte ninjor, det var väldigt roligt. Bruce Lee fick mig att älska kampsport och jag drömde om att få hålla på med det. Det kunde ha blivit vilken kampsport som helst. Det enda som var viktigt var att den skulle innehålla sparkar, det skulle se lika fräckt ut som i filmerna, berättar han.

Han stod och övade sparkar ensam hemma framför spegeln tills han en dag begav sig till sin första taekwondoträning.

– Jag kände direkt att det här var jag, säger Marko.

Då var han runt tio år, några år senare gick han sin första match.

– Det var min första tävling och jag trodde jag var kungen i djungeln, men det tog de ifrån mig ganska fort. Jag var orutinerad och gjorde alla fel man kunde göra. Jag blev knockad av en spark på hakan och drattade ner. När jag vaknade såg jag bara en domare som stod och räknade, berättar han.

Men Marko reste sig igen och fortsatte sedan med taekwondon tills dess att en annan passion tog över i hans liv – musiken.

– Jag växte upp på Kronogården och då var det naturligt att man skulle börja spela musik, säger han.

Många år följde där det mesta i Markos liv kretsade kring musiken, samtidigt fick taekwondon snällt ta ett steg tillbaka.

Men så kom barnen.

– När min dotter var fem började jag fundera på vad hon skulle göra. Jag tyckte det var viktigt att barnen var med i föreningslivet så jag tog med henne till taekwondon.

Kärleken till sporten gjorde sig påmind och efter några år som "tokig idrottsförälder" klev Marko in som hjälptränare i barngruppen.

– Sedan startade vi upp en barnkampgrupp som jag tog hand om själv. Sedan dess har jag blivit kvar.

Han har följt spelarna från deras första stapplande steg som nybörjare till att de nu skördar framgångar både i Sverige och internationellt.

– Jag har följt dem sedan de var små och fått se dem utvecklas som människor. Det är helt sjukt, man blir ödmjuk. Det är en fantastisk grupp. Det är inte jag som lär dem utan det är de som lär mig, säger Marko Kallunki.

TEXT

Johanna Josephsson

johanna.josephsson@ttela.se