Den senaste tidens rapportering i TTELA kring Ramsis Assal och hans besök i Trollhättan väcker viktiga frågor om demokratiska värderingar, ansvar och kommunala bidrag. Dessa frågor förtjänar en seriös och nyanserad diskussion.
Samtidigt finns det skäl att reflektera över hur granskningen genomförs.
I rapporteringen kopplas ett lokalt arrangemang till uttalanden som hämtats från andra sammanhang, främst från sociala medier. Det framgår däremot inte tydligt vad som faktiskt framfördes under den aktuella föreläsningen. Om påståenden dessutom tillskrivs ett sammanhang där de inte har uttalats, riskerar det att skapa en missvisande bild.
Detta är inte en oviktig detalj. Saklighet och precision är grundläggande för en trovärdig offentlig debatt.
När en förening riskerar att förlora sitt kommunala stöd baserat på en sådan framställning uppstår också principiella frågor:
Ska bedömningen utgå från föreningens faktiska verksamhet, eller från en inbjuden talares tidigare uttalanden i andra forum?
Frågan om konsekvens är också relevant. Trollhättan har samtidigt valt att boka E-Type till ett offentligt evenemang, trots att även han tidigare varit föremål för kritik kopplad till uttalanden.
Det väcker frågan om likabehandling:
Tillämpas samma principer i alla sammanhang, eller görs bedömningar olika beroende på vem det gäller?
Denna typ av inkonsekvens riskerar att få större konsekvenser än själva sakfrågan. När människor upplever att olika grupper granskas på olika sätt kan det bidra till ökad misstro och ett förstärkt “vi och dom”-perspektiv.
I en tid där behovet av sammanhållning och minskad segregation ofta lyfts fram, är det särskilt viktigt att den offentliga debatten präglas av rättvisa, noggrannhet och ansvar.
Att värna demokratiska värderingar är centralt. Men det måste ske på ett sätt som också värnar tilliten i samhället. Annars riskerar vi att fördjupa de motsättningar vi i själva verket behöver minska.
För sammanhållning och saklighet
Svar direkt:
Hej!
TTELA:s nyhetsredaktion varken gynnar eller missgynnar människor på grundval av religion, kön eller etnisk tillhörighet. Här har vi skildrat ett evenemang som ordnats av en stor förening som uppbär ekonomisk stöd från skattebetalarna. Vi hade absolut skrivit på samma vis även om föremålet för kritiken hade varit en svenskfödd musikartist, en omstridd professor eller någon annan typ av offentlig person.
Arrangemanget hos Islamiska kulturföreningen bars upp av en person som genomgående mycket tydligt profilerat sig med en samhällssyn som skulle kunna uppfattas gå på tvärs mot en del av de krav som finns på föreningar som tar emot ekonomiskt stöd av kommunen.
Frågan är intressant eftersom man, precis som du är inne på, kan se detta på flera olika sätt. Man kan förstås argumentera att en förening måste kunna bjuda in en gäst utan att själv behöva ta ansvar för vad gästen har gjort eller sagt i andra sammanhang. Eller så kan man, som kritikerna, tycka att en förening som uppbär kommunalt stöd inte ska göra sig till en plattform för personer vars budskap möjligen inte går ihop med kraven för föreningsbidrag.
På grund av denna intressanta diskussion och på grund av den kritik som faktiskt finns är det i mina ögon helt rimligt att i en journalistisk kontext berätta om besöket. Det stämmer att vi på TTELA inte var där själva – men artikeln gör inga anspråk på att skildra vad som sagts eller inte sagts där och då. Den handlar snarare om valet att bjuda in en väldigt omdiskuterad gäst.
Både Islamiska kulturföreningen och Ramsis Assal själv har givits generösa möjligheter att bemöta kritiken men valt att göra det väldigt kortfattat eller inte alls. Det beklagar jag men det är deras eget val.
Fredrik Hofflander
Chefredaktör TTELA
