Körsbärsträden stod i blom och solen sken. Men folklivet ville inte riktigt komma igång på torget i Mölndal, staden där jag jobbade som reporter för ett antal år sedan. Torget hade nämligen blivit något av en samlingsplats för personer med missbruksproblem, och jag bestämde mig för att göra journalistik om fenomenet.
Jag pratade med kommunen, polisen – och med ett par av missbrukarna själva. Det blev verkligen inga prisvinnande nyhetsartiklar, en bra bit därifrån. Men de var ändå intressanta att både skriva (vet jag) och läsa (tror jag).
Det tyckte dock inte damen som kom upp på redaktionen och skällde ett par dagar senare. Hon tyckte att vi inte borde låta missbrukande personer komma till tals på det sätt de gjorde här, eftersom de störde andra, bidrog till en otrygg miljö och kanske till och med begick brott.
Jag minns inte exakt hur diskussionen utspelade sig sedan. Men vi diskuterade en stund på ett seriöst sätt i lite varierande tonhöjd och till slut skildes vi åt, båda hyfsat nöjda med samtalet och redo att gå vidare i livet.
Okej att skriva – okej att kritisera
Den här lilla historien sammanfattar det fina med pressfrihet. Det är okej för en journalist att skriva om saker som skaver i samhället, det är okej för en journalist att prata med andra än bara officiella personer och det är framför allt helt okej för en läsare att höra av sig till redaktionen efteråt och kritisera, berömma, tipsa eller komplettera.
Här på TTELA får jag väldigt ofta mejla, Facebook-konversera och prata i telefon med er läsare. Det är svinkul, rent ut sagt. Under mina 18 månader på chefredaktörsstolen har jag fått statistiska genomgångar av den geografiska fördelningen mellan våra bevakningsorter, jag har fått kritik för språkfel, jag har fått veta att vi borde skriva mer om vissa ämnen och att några artiklar inte borde ha skrivits alls.
Ibland lägger jag mig platt (personer som kritiserar oss för språkliga fel har till exempel nästan alltid rätt). Ibland är jag mer uppnosig och argumenterar tillbaka (jo, jag tycker fortfarande att vårt reportage om fängelsedömde näringslivsprofilen Leif Bengtsson var jättebra och inte alls insmickrande).
Det viktigaste är inte att vi ska tycka lika om allt, det viktigaste är att det finns ett öppet diskussionsklimat och att den som tar steget och skriver till en chefredaktör också ska få svar, gärna så snabbt som möjligt.
Hör av dig till mig – och börja prenumerera
Så har du en liten stund över denna dag, den 3 maj, Pressfrihetens dag? Utnyttja gärna den stunden till att läsa ett gäng av våra andra artiklar här på sajten. Många av dem hade aldrig kunnat skrivas utan pressfrihet, tro mig. Därefter är du välkommen att höra av dig till mig på fredrik.hofflander@ttela.se och hylla, skälla, gnälla eller komma med förslag på uppföljningar.
Bättre sätt att fira en viktig högtidsdag kan man väl inte tänka sig?
LÄS MER:Jag älskade reportaget om Leif Bengtsson – det gjorde inte ni
LÄS MER:Därför borde vi älska de störiga tonåringarna på gymmet
LÄS MER:Debatten efter derbyt mellan VFK och VIF gör mig glad
